Sydsvenskan: Tove Styrke — Tove Styrke
Idoldeltagare. Jo, det har sina associationer. Men vad man vet är att det ofta finns mer att hämta i tävlingens tvåor och treor än i vinnarna. Darin före Daniel, Amanda före Marie. Och Tove Styrke före Erik Grönwall.
För det är väl det som är det absolut skönaste med att inte vinna – man slipper hetsdebutera. Medan Grönwall släppte sin skiva redan i juni har trean Styrke väntat ytterligare några månader och fått lämnat Idol-Tove bakom sig.
Sydsvenskan: Lykke Li — Get Some
När Lykke Li i somras spelade på Way Out West låg ett hölje av spänning och exklusivitet över konserten. Det var en Lykke i ny skepnad som stod på Azalea-scenen den lördagskvällen – starkare, rakare och mörkare. Men också, i all bestämdhet, med en ungdomlighet och lyster i rösten som ledde associationerna direkt tillbaka till den där ”Little Bit”-sommaren när allting började.
I den första singeln från det kommande uppföljaralbumet står Björn Yttling för produktionen och delar av musiken. Men att den styvnackade låttexten kommer direkt från huvudpersonen själv, det märks. Till ett rytmiskt arrangemang av tempostinna trummor möter vi yvigt sorgsna bluesgitarrer, ekande körer och en Lykke med hjärtat i ena handen – och kniven bakom ryggen i den andra.
Sydsvenskan: “Som en aldrig sinande ström” på Babel, Malmö
För nästan ett år sedan skrev Kajsa Haidl en krönika i Sydsvenskan om Malmös segregerade kulturscen och det svåra i att skaffa kompisar i stans konstkrets. Medan kreativiteten frodades i såväl klubbgemenskapen som på konstsidan var det näst intill omöjligt att röra sig mellan sfärerna, menade hon.
Länge har jag haft en liknande känsla inför banden som nu i helgen var en del av minifestivalen ”Som en aldrig sinande ström” på Babel. Placerade någonstans mellan konst och musik driver de mystiskt inriktade klubbar, har sina releasefester på stans indiegallerier och ger ut musik på kassettband. Med namn som Skeppet och Ved har de för mig varit lika svårtillgängliga som spännande; musik man gärna intresserade sig för, men som man också drog sig för att omnämna med risk för att låta som en lingofumlande utböling.
Sydsvenskan: Frankie Rose And The Outs — Frankie Rose And The Outs
När Vivian Girls börjar spela ihop i Brooklyn i början på 2007 lägger de grunden för en ny scen inom den amerikanska nutidsrocken. Receptet? Phil Spector-inspirerade ljudväggar, sextiotalsdrömmar, elgitarrer, popmelodier, lo-fi, punk och reverb. Lika mycket riot grrl som girl power.
Tre år senare har originalmedlemmarna satt sin prägel på band som Dum Dum Girls, Crystal Slits och Best Coast. Och just när forna Vivian-basisten Katy Goodman läcker sin första solosingel ger gruppens ex-trummis Frankie Rose ut sitt debutalbum med The Outs, där garagehård surf konstrasterar spöklikt svävande drömpop.