Sydsvenskan: Best Coast på Debaser, Malmö
När Los Angeles-trion Best Coast spelade på Debaser i mitten på maj i år hade de ännu inte fått ut sitt debutalbum. Istället bestod setlisten av låtar från redan släppta ep:s tillsammans med det kommande albumets förstasingel ”When I’m With You” och smakprov på vad som komma skulle. Att de inte var där för att backa upp ett album så genremässigt klockrent som ”Crazy For You” tror jag var till deras fördel.
På onsdagskvällen på Debaser känns det nämligen som att något avgörande saknas. Delar av det går att sätta fingret på.
Uppställningen med två gitarrer (varav en agerar bas) och trummor borde i regel fungera bra, men i jämförelse med den soldränkt fylliga ljudbilden på albumet är det svårt att inte tycka att det känns platt.
Sydsvenskan: Tove Styrke på Debaser, Malmö
Medan fredagsteves mesta långkörare Idol är inne på sin sjunde säsong i ordningen och popstjärnor blir till på löpande band tappar programmet alltmer av sin grundidé – om den ens fanns där från början. Snarare än att undra vem som ska bli Sveriges nästa popidol ställer man sig numera hellre frågan vem som ska bli Sveriges nästa aspirerande artist att överleva Idol.
Tove Styrke blev trea förra året. Att det har dröjt nästan ett år för henne att få ut sitt debutalbum är ett tecken på bra genomarbete. Men när hon på onsdagskvällen tar skivan till Debaser för livepresentation märker man att det fortfarande finns en del kvar att jobba med.
Framför allt är det svårt att avgöra om hennes framträdande är en konsert överhuvudtaget. Under en ynka halvtimme kläms elva av albumets tolv låtar in i repertoaren, vilket inte ger tillfälle för varken pauser mellan låtarna eller mer konversation än ett ”tack så mycket” precis innan hon går av scenen (utan att komma tillbaka för extranummer).
Sydsvenskan: Holy Fuck på Debaser, Malmö
När jag intervjuade den norske nudiscoproducenten Prins Thomas i somras bad jag honom att beskriva sin musik. ”Det enda jag egentligen vet är att den går spikrakt framåt”, svarade han efter en stunds eftertanke.
Samma känsla av beslutsam motorvägskörsel finns i kanadensiska kvartetten Holy Fucks laborativa rockmusik, som hur många projekt den driver på aldrig riskerar att tappa siktet – eller syftet. På scen på Debaser på onsdagskvällen ger Brian Borcherdt, Graham Walsh, Matt McQuaid och Matt Schulz en lektion i konsten att sätta samman finessrika dansmelodier med industriellt rockbuller.
Jag misstänker att det inte är helt enkelt att få bra, det där mötet mellan det organiska och det elektroniska – med trummor och elbas å ena sidan och keyboards och effektkontroller å den andra. Och när man därtill märker att bandet inte ens live arbetar med förinspelat material, utan att alla de ljud som når oss skapas och nyanseras i stunden, blir det än enklare att lovprisa. Utan tvekan finns en starkt samförstånd dem emellan.
Popponny: The xx på Debaser, Malmö
Två fetstilta vita kryss tänds på scenen. De lyser med sitt klara budskap igenom varsin stor svart låda varpå Jamie Smiths keyboards och elektroniska trumpads står uppställda. På höger respektive vänster sida står en mikrofon, en kortare för Romy Madley Croft och en lite högre för Oliver Sim.
The xx, indierockbandet från sydvästra London, är bara tre nuförtiden. Fram tills i höstas hade de sällskap också av Baria Queresi, keyboardisten som i november förklarade sig “utmattad” och lämnade gruppen. Två månader senare, när vi går för att se trion på ett utsålt Debaser i Malmö, har de turnerat konstant i veckor, står med inbokade spelningar fram till slutet av maj och har även blivit tvugna att ställa in en del datum. Det är inte utan att man funderar en stund över begreppet “utmattning”.