The War On Drugs på Debaser, Malmö
|
Det är inte ofta som band hittar rätt stämning på scen redan under en konserts första låt. Ofta är det volymnivåer och annat tekniskt som ska justeras, och likaså ska publiken läsas av och bandmedlemmarna hitta sin plats i relation till den. Man har vant sig vid att acceptera en startsträcka på ett par, tre låtar. Men samtidigt finns de kvällar när det bara händer direkt. Så är det med Adam Granduciel och hans The War On Drugs på torsdagskvällens Debaser, när de till ljudet av en lent reverbad gitarr drar igång första låten ”Best Night” och redan i introt fångar såväl essensen i låten som atmosfären i lokalen. Deras svärmiska mjukrock talar om soldisiga eftermiddagar när himlen skiftar färg, när eftermiddag blir till kväll och allt plötsligt känns lätt och möjligt, om att packa bilen och bara sticka, ut på landsvägar som leder rätt in i horisonten och aldrig verkar ha ett slut. När favoriten ”Taking The Farm”, från 2008 års ”Wagonwheel Blues”, går över i ”Comin’ Through” från förra årets ep-släpp ”Future Weather” har musiken redan skapat så många bilder att det nästan känns som att man varit iväg på en mindre resa. De lyckas hålla kvar den energin en dryg halvtimme framöver. Men gränsen mellan trans och rastlöshet är ibland hårfin, och när till och med paradnumret ”Your Love Is Calling Your Name” passerar utan att göra något vidare intryck är det som att de förlorat sig lite väl mycket i de långa instrumentalpartiernas värld. Det dröjer fram till slutet och ”Baby Missiles” innan de lyckas greppa tag om oss igen. Hur mycket deras tekniska färdigheter och hypnotiskt repetitiva stunder än imponerar är det i slutändan när det blir mer dynamik låtarna emellan som de når ända fram. Det är också då som Granduciels låtskriveri kommer fram som bäst. När melodierna får mer rum och hans stötiga sångstil ger mer sammanhang till gitarren och keyboarden. Utsvävningarna är som gjorda för en stor festivalscen, men i en varm klubblokal får de oss snarare att tänka på om man ska köpa en till öl eller inte.
Publicerat i Sydsvenskan 2011-09-24. |