Mer än bara filmmusik

Innan den ens hade haft officell biopremiär var danske regissören Nicolas Winding Refns LA-­baserade krimdrama ”Drive” redan utsedd till en av årets bästa filmer – i alla fall om bloggvärlden fick bestämma. Ryan Gosling i huvudrollen, en favorit för alla som någon gång bölat till ”The Notebook”, och jämte honom subtilt eminenta Carey Mulligan och Bryan Cranston, till vardags metamfetaminkokare i tv-serien ”Breaking Bad”.

Minst lika stor uppmärksamhet pumpades i soundtrackets riktning. Refn hade önskat en elektronisk ljudinramning åt filmen, och gett uppgiften till kompositören Cliff Martinez som tidigare skrivit partitur åt filmer som ”Traffic” och ”Solaris”. ”Bästa soundtracket på flera år”, gick snacket på Twitter. Jag hade inte känt mig så upphetsad över filmmusik sedan jag hösten 1999 gick för att köpa cd-soundtracket till ”En djävulsk romans”.

Dagens populärkultur kretsar till stor del kring den typen av förväntningar. Snack leder till hajp, och hajp väntas leda till försäljning. Filmer och musik läcks medvetet för att sätta bollen i rullning. Och i marknadsföringsväg tar man hjälp av alla kanaler man kan i jakten på publiken och konsumenterna.

När jag såg filmen häromdagen blev jag på många punkter just så imponerad som utlovat. Martinez ljudlandskap klär den isolerade stämning som råder i filmen, och det elektroniska fungerar också väl med den – som Kulturbloggen beskriver det – ”hyperestetiserade version av verkligheten” som presenteras.

Men utöver originalkompositionerna? Nja. Desires ”Under Your Spell”, Kavinskys ”Nightcall” och College och Electric Youths ”A Real Hero” har alla tagit på sig stora retromanteln och hämtar lite för säker inspiration i det tidiga åttiotalets syntpophits. (När ska vi egentligen resa oss upp från den nedsuttna soffan och gå vidare?).

Att soundtracket har fungerat väl som ett marknadsföringsverktyg för ”Drive” är det dock ingen tvekan om. Dagarna efter det att albumet hade släppts i september, ett par veckor innan premiären i USA, var det uppe på en femteplats på amerikanska Itunes lista över flest nedladdningar. Och vem som då har förälskat sig i soundtracket är inte intresserad av att se kombinationen ljud och bild på vita duken?

På soundtracket till senaste ”Twilight”-filmen figurerar kritikerrosade namn som Iron & Wine, Theophilus London och The Joy Formidable. Och det är en film om varulvar och vampyrer.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-11-23.