Popponny: Intervju med Beach House
“Musik i sig är ett sexuellt fenomen. Vår förhoppning när vi gjorde Teen Dream var just att den skulle kännas mer fysisk. Vi hoppas att folk har sex till den.”
Med senaste “Teen Dream” har de gjort ett enhetligt och stilrent album som utan tvekan är att bli en framtida klassiker. Dessutom är de ett av redaktionens absoluta favoritband och aktuella för två Skandinavien-gig inom en inte alltför avlägsen framtid. När Popponny pratar med gitarristen Alex Scally och franskfödda sångerskan/organisten (och kändisdottern) Victoria Legrand från atmosfäriska indieduon Beach House är de precis lika svävande som vi hade väntat. Medan vi intresserar oss för låtkontruktion, strukturtänk och stildetaljer svarar de med ord som “visuals”, “visioner” och “existens”. Det är i ämnen som sex, kärlek och resor vi möts. Trots att vi aldrig fick svar på vår sista fråga: hur deras alldeles egna lilla strandhus hade sett ut.
Först och främst. Fan, vad snygga ni är.
– Wow. Tack!
Det här blir ert tredje album efter “Beach House” och “Devotion”. What’s new?
– Vi har gjort hundratals spelningar, växt och utvecklats och kommit närmre våra visioner. Beach House är vårt liv och uppfyller och konsumerar oss varje dag. Vår passion för det vi gör har inte förändrats, men mängden tid vi lägger på det har ökat. De två går dock hand i hand på ett mycket vackert sätt.
Teen Dream ges ut i en super mega deluxe-version med bland annat en dvd med videos till alla låtar. Vad gav er idén att göra en så ambitiös utgåva? Finns det en koppling mellan det och ert skivbolagsbyte till Sub Pop?
– Flytten till Sub Pop handlade om att nå ett större nätverk där vi kunde få större visioner förverkligade. Vi har haft en idé om att ge ut en dvd ett tag och bestämde oss att det skulle bli ett perfekt tillskott till albumet. Det blev ett sätt att utvidga Beach House-vokabulären. Och även ett bevarande av något slag.
I “Norway” och några av de andra låtarna på albumet leker ni med röstlägen, toner och melodier på ett sätt som är både frestande och lite störande på samma gång. Hur tänker ni vad gäller röst och instrument?
– Röstmässigt gör oftast bara det som kommer naturligt och passar ihop med den känsla som rösten inger. I “Norway” är det definitivt musiken som har inspirerat sångpartierna. Vi inspireras mycket av våra instrument och deras ljudbilder, så som samspelet och leken mellan gitarr och röst. Ingen del av sången hade kunnat existera utan allt det andra.
Det är så mycket kärlek och skönhet och längtan i er musik. Varje låt känns som en kärlekslåt, men samtidigt är “love songs” ett sånt slitet begrepp. Samtidigt pratar alla om sex när det gäller er.
– Musik i sig är ett sexuellt fenomen. Vår förhoppning när vi gjorde Teen Dream var just att den skulle kännas mer fysisk. Vi hoppas att folk har sex till den.
Bra där. Berätta om Baltimore.
– Baltimore är vårt musikaliska hem. Det är ett litet, underligt, lantligt ställe. Det är våldsamt och charmigt på samma gång. Den konstnärliga gemenskapen är liten men väldigt koncentrerad och full av mångfald. Det är inget Los Angeles eller New York City vad gäller det sociala, och man kan inte säga att det finns mycket till förströelser eller distraktioner. Men man kan bo väldigt billigt där och arbeta intensivt på sin egen grej. Det är därför vi älskar vår replokal så mycket. Den är enorm och väldigt överkomlig i pris.
Jag älskar att följa er turné på Twitter. Exakt hur absurt är Florida? Hur gråa är grönsakerna i Berlin? Och när sker namnbytet till Waffle House?
– Ha! Det vackra med internet är just att man kan dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter. Vi reser så enormt mycket och ser så mycket märkliga, fantastiska grejer. Vi kom till exempel precis tillbaka hem över helgen från att ha gjort ett gig i Utah. Vår visuella omgivning förändrats och inspirerar oss ständigt.
Läs texten på Popponny här.