Nollnolltalet: Plats 19

Kings of Convenience – “I’d Rather Dance With You” (2004)

Det dröjer tre år mellan Kings Of Convenience debut Quiet Is The New Loud och uppföljaren Riot On An Empty Street. Frontfiguren Erlend Øye har flytt regniga Bergen till ett möjligheternas Berlin med soloprojekt och uppstart av nya bandet The Whitest Boy Alive.

Jag själv är nyss fyllda 16 och fattar inte vem som är vem av Kings Of Convenience och Queens Of The Stone Age. Samtidigt får Björks tidiga grejer en revival bland senåttiotalisterna, Mew släpper Frengers, bob hund firar 10 år och en av dem i Kaizers Orchestra spelar pumporgel med gasmask. Norden känns skitcoolt.

“I’d Rather Dance With You” är inte epokavgörande på något sätt. Jag kan inte heller säga att jag tycker att den definierar nollnolltalet. Men kanske är det lite det som är grejen med bra poplåtar; man behöver inte riktigt förstå vad eller varför. Det är de skivorna som gör avtryck, de man plockar fram år senare och blir kompis med på nytt.

Den här låten tar upp något så okomplicerat som att bli förälskad bara för en kväll och inte hitta en enda anledning till varför man skulle prata hellre att dansa tillsammans. Anspråkslöst, men på samma gång så ofrånkomligt tidlöst. Arrangemangen faller med enandet av folkpopens akustiska gitarrer och jazzfunkens repetitiva sväng in i under samma rubrik. Svänget, ja. Åh, vi har inte ens börjat prata om svänget än.

Läs texten på Nollnolltalet.se här.