Popponny: Moto Boy på Babel, Malmö
Det är mycket vi redan vet om Moto Boy. Efter oräkneliga hyllningsrecensioner och intervjuer för senaste albumet Lost In The Call kan vi det där med att Hudiksvallssonen bakom läppstiftet och läderjackan heter Oskar Humlebo, nuförtiden håller till i Malmö och i regel alltid nämns i samband med epitetet “enmansgosskör”. (Och jag som nästan lovade mig själv att inte skriva det en gång till.) Att nu ta steget vidare till att se vad som finns att tro och önska känns därför onekligen behagligt.
Det är turnépremiär när Moto Boy beträder scenen på ett trängselfullt Babel lite innan tio på onsdagskvällen. Utan att säga ett ord tar han ton i sin version av psalmen “Ave Maria”, och visar, innan vi ens hunnit tänka orden barbröstad bringa, just hur väl han ändå förtjänar det där namnattributet. Därefter plockas den röda hårdrockselgitarren upp och både “When My Heart Was High”, ett av de starkaste spåren från senaste skivan, och “Blue Motorbike” avhandlas i enkelt avskalade versioner där Humlebos säregna röst och ekande rena fingerplockande står i centrum.
Sydsvenskan: Laura Marling — I Speak Because I Can
Redan för två år sedan visade brittiska Laura Marling på sin precisa förmåga att plocka de viktigaste beståndsdelarna ur singer-songwriter-musiken respektive folkgenren, för att sedan med oberörd talang låta dessa balansera varandra istället för att se den ena överrösta den andra.
På uppföljaren ”I Speak Because I Can” förenar hon med en air av svärta och allvarsamhet på nytt sitt genomtänkta låtskriveri med det stora berättandet. Influenserna från countryn och bluesen passar hennes tillbakahållet velande röst utmärkt; det ger ett större sammanhang och blir som en frisk bris av nyfiken kreativitet över den i övrigt minimalistiska grunden.
Sydsvenskan: The Morning Benders — Big Echo
Inför sitt andra album lade Berkeley-kvartetten Morning Benders upp ett filmat studioframförande av skivans första singel, ”Excuses”, på sin Myspace. I en lokal i San Francisco hade de samlat sina musikervänner för att med instrument och körer förverkliga låten som en Phil Spector-inspirerad wall of sound.
De lyckas alldeles utmärkt. Nästan så utmärkt att när man, efter sex minuter mjukt orkestral vänskapsmagi, återgår till deras betydligt mer klassiskt Brooklyn-arrangerade album bli en smula provocerad. Varför låta en sådan närvaro hållas till mån för ett sound man redan hört tio gånger förr?
Sydsvenskan: Moto Boy — Lost In The Call
På Youtube ligger en video uppe, en sex minuter lång film med rörliga versioner av de stillbilder som återfinns i cd-häftet till Moto Boys senaste album. Till tonerna av den instrumentala stråkkompositionen ”Siekas” följer kameran ljuset från en ficklampa som söker sig genom ödsligheten i en nattsvart lägenhet.
Endast det som belyses existerar. En halvskalad citron, ett vält kristallglas på ett dukat bord, ett timglas på väg att rinna ut. Ett fulltecknat block och ett par röda läderboots.