Sydsvenskan: Beach House på Loppen, Köpenhamn
En konsert med Beach House känns som ett spontanbesök från ens absoluta favoritband, skriver Sydsvenskans recensent.
Loppens låga scen är sparsamt belyst när Alex Scully och Victoria Legrand intar sina platser för sin efterlängtade och utsålda Köpenhamnspelning. Bakom de uppställda instrumenten – en elgitarr, en elorgel och ett trumset – står höga lampor beklädda i vit fuskpäls.
I det rökdimmiga ljuset påminner de om änglavingar: sådana som man med stort engagemang gjorde inför skolmusikalen i mellanstadiet, de som hamnade långt in i rekvisitaförrådet på fritidsgården för att långt senare plockas fram i ett helt annat sammanhang.
Sydsvenskan: Shout Out Louds — Work
Det är tre år sedan Shout Out Louds släppte sitt andra album Our Ill Wills. Och efter den totala uppståndelse och de höga radiospelningssiffror som följde ”Tonight I Have To Leave It” och ”Normandie” är jag glad att det har tagit just så lång tid att färdigställa uppföljaren.
När Stockholmskvintetten återvänder har de varit ute på alla de där resorna de pratade senast. Gjort sig av med slagverkssektionen, skalat ner arrangemangen och valt den elektriska gitarren framför den akustiska. Och även om första singeln från Work, ”Fall Hard”, hamnar inom samma trötta, halvorkestrala kategori som vi fann dem förut så finns det betydligt mer hopp längre ner i låtlistan.
Sydsvenskan: Intervju med The Field
“I och med att jag tagit in så mycket liveinstrumentering så är det inte bara techno längre, utan det är något helt annat också.”
När Stockholmsfödde Alex Willner, alias The Field, presenterar sin senaste skiva på Debaser ikväll är det med hopp om värme och mänsklighet. Efter år av livespelningar själv framför datorn har han nu vänt blicken åt andra hållet, och spelat in en skiva med såväl akustiska instrument som livs levande medmusikanter.
Det var i samband med releasen av 12-tumssingeln ”Things Keep Falling Down” som Axel Willner under mitten på 00-talet tog kontakt med det Köln-baserade technobolaget Kompakt. Han ville hitta en inramning åt sin musik som den svenska elektroniska musikscenen under perioden inte hade att erbjuda.
– Att det blev just Kompakt berodde mycket på att det var Wolfgang Voigts skivbolag, och att hans alias Gas är bland det bästa jag vet. Så jag resonerade att det var lika bra att jobba med dem som man tycker är bra, för att bli så bra som möjligt själv, berättar han.
Sydsvenskan: Charlotte Gainsbourg — IRM
Det känns obekvämt att prata om kändisbarn när man nämner Charlotte Gainsbourg. Kanske mest för att hon på ett så oklanderligt sätt fortsätter att skaffa sina egna meriter, istället för att leva på dem som är kopplade till efternamnet.
Efter imponerande rollprestationer i Gondrys The Science Of Sleep och von Triers Antichrist har hon som skådespelerska utvecklat en skarp originalitet. Steget till nästa karriär är inte speciellt långt; medan hon på genombrottsalbumet ”5:55” lät sig instrueras av Air och Jarvis Crocker har hon på IRM låtit Beck stå för den konstnärliga ledningen.